hej på er!
Igår fick jag och Nicke en återblick på omkullridningen.. :/

det var pelleträning igår och de gick helt okej till en början, han var väldigt springig och så men ändå väldigt duktig!
Sen skulle vi komma på ett hinder som stog i mitten på volt om man säger och sen på en kombination och vidare på ett annat hinder som stog i mitten på en volt.
Skulle ta de första elr andra gången, kommer inte ihåg. Så kom vi på rätt bra och så tittar Nicke till på den andra oxern, snubblar framåt, super nära på att falla framåt, jag ser huvudet nära marken när han landar.. Jag skriker "NEJ NEJ INTE IGEN NEJ!!!" Så vet jag inte hur de gick till men jag hamna på halsen och han fick upp balansen igen och så trava han medans jag satt på hans hals! Så jag var tvungen att ta tag så han verkligen stanna för jag höll ju på att ramla av också.. Detta var en sån som jag hade kunna fått honom över mig ridning..
Så fick jag stopp på honom iaf, sätter mig tillbaka i sadeln och ena sekunden så tänkte jag fortsätta men sen så blev att klart.. Jag hoppade av och kunde inte andas jag satt på huk och norpa efter luften som inte fans där, tårarna bara rann på mig och kroppen krampa, benen domna, armar domna och hela jag bara försvann och var helt borta. Jag hörde inte vad dom sa elr iaf minns inte vad dom sa och jag vet inte om jag svara. jag vet bara att jag ville sitta där och aldrig mer resa mig elr sitta på hästen!

Jag kände att nää nu är de sista gången jag sitter på dig.. jag tänkte inte sitta upp igen.. de kände för tugnt att komma upp.. Men jag kom tillbax hyfsat och fick tillbaka andningen. Så satt jag upp och skulle köra igen. Men då vägra vi hoppa, elr ja jag vägrade hoppa. Nicke fattade nog inte vad som hänt riktigt elr jo men inte på samma sätt som jag..
Men vi körde till vi kom över och vi kom över med bra fart och på slutet gick de helt okej. Men efter jag hade hoppat och hopppade av så kände jag, vrf gjorde jag så!! Jag kommer aldrig mer hoppa och så känns de fortfarande! Jag var lite smått borta hela tiden efter igår och fortfarande lite efter i huvudet idag. Men jaa hopppa får vi se om vi gör. De är ju de jag älskar men jag vet inte om jag klarar av att utsätta särskillt mig för den pressen.. Får se jag fick kämpa så hårt att klara av att hoppa igen efter första omkullridningen så får se om jag kommer kunna hoppa igen.. men upp på honom ska jag idag iaf. så får vi se vad som händer.. :/ Men just nu när jag sitter här så känner jag att ajg knäppt vill upp på honom igen.. :/ fast samtidigt så vet ajg att de är ju inte honom jag är rädd för. hoppas jag.. men vi får se och hålla tummarna att jag kommer tilbaka!<3

hoppning är ju ngt jag lever för och älskar!! Så jag vill ju verkligen:(